Det känns helt galet att mitt BMI snart visar "normalvikt"! :)
När jag gjorde OP så hade jag 2 viktmål. Nr 1 - min målvikt, 62 kg. Nr 2 - komma i mina absolut favorit jeans som jag hade när jag var 19 år. Dessa jeans har fått legat längst in i min garderob, som en morot. I måndags tog jag på skoj fram dom för att se om jag ens fick upp dom över benen. Döm av min förvåning när dom går på HELT utan problem!! :O :D Härligt!
Till vänster samma dag som OP. Till höger IDAG!:)
Yes jag har nu gått ner 10,7 kg sen OP-dagen!!! :))) Nu står vågen på 83,2 kg :) Bara 21,2 kg kvar till min uppsatta målvikt.. "Ett steg närmare rätt" :) TACK!
Ärren idag 13 dagar efter OP. Blåmärkena på magen är från fragminsprutorna som man tar efter OP.
Igår var jag på Sophiahemmet och fick mycket goda besked! :) Planerad op 4 sep!! :D Nu väntar jag på svar från banken eftersom att jag måste bekosta op själv.. Men det går nog bra. Det känns underbart! Jag kan knappt bärga mig, jag längtar efter att få börja leva mitt nya liv! :)
Idag är det dax för konsultation på Sophiahemmet. Pirrigt! Har precis skrivit ihop en matdagbok, medicinlista samt tidigare operationslista. Ska ta med den som lite extra stöd. Skriver mer efter besöket. Wish me luck!
Den här bloggen startar nu, men min viktresa har pågått hela mitt liv. Jag har alltid varit "den mulliga tjejen". Kräsen som få, men det jag tycker om att äta kan jag äta hur mycket som helst av. Favoriten som ung(ca 7 år) var hamburgare från grillen, 200 gr med endast ketchup och bröd. Eller 6 lövbiffar, en stor rulle färdig persiljesmör samt en hel plåt pommes.. Jag har aldrig varit förtjust i lösviktsgodis, men bullar/tårtor/kakor/glass har hetsätits genom alla år.
Jag är konstant "rädd" att mat/fika inte ska räcka, och då menar jag inte till min gäster, nej jag menar till mig själv. Jag är matgirig, och villig att trycka i mig en extra bulle bakom hörnet för att ingen ska se att jag tog mer. Jag låtsas inför andra att jag tvingar mig själv att äta sonens tårtbit, eftersom det anses fult att inte äta upp det man tog. Faktum är att jag just därför gav sonen en extra stor bit så att jag vet att jag får mer, eftersom att han inte ens orkar så mycket.
Jag har kommit till en punkt då jag känner att man kropp skriker åt mig att sluta! Sluta nu eller straffas för alltid. Min rygg och nacke värker konstant, jag har 95G i BH-storlek, det känns som att jag går på ipren/alvedon dygnet runt trots att det oftast inte ens smärtlindrar. Min fötter värker, min fingrar värker, jag kräks och har ångest.
På onsdag ska jag till Bariatric Center Stockholm, Sophiahemmet. Det första steget mot mitt nya liv.
